”The biggest writer of our time” -Kate Penn, Washington Post

Denna artikel publicerar vi med tillstånd från Amalgamated Wire and Press, i översättning av Mona Larsson.

So you actually mean big as in ”big volume”? Wouldn’t it be more appropriate if you said ”greatest writer”?

Efter alla mina år som kulturskribent på Washington Post är det en sak som slår mig direkt när jag träffar Peter Stein. Han är stor! Och jag menar nu inte ”huvudet högre”-stor. Jag snackar om ”gå-på-sidan-genom-dörren-och-pressa-igenom-magen”-stor.

Sviten på Hilton bär spår av hans tyngd. Splittrat trävirke ligger nödtorftig ihopsopat i en hörna efter att författaren gjort ett försök att sätta sig i en fåtölj. Istället sätter han sig på golvet framför mig. Jag kan känna en svag doft av vitlök som omger honom innan jag tar upp mitt block och börjar intervjun.

KP: Jag har förstått att det här är ditt första besök i USA. Hur gillar du det?

PS:För det första vill jag säga att den här intervjun antagligen kommer bli som förra gången. Totalt jävla bogus bullshit. Och vaddå ”doft av vitlök”?  Ska du förolämpa mig innan du ens har börjat ställa frågorna?

KP: Det var ett konstaterande bara. Inget illa ment. Okej. Då kör vi igång. Peter Stein, svensk författare på besök i USA för att göra reklam för sin nya bok ”Gullenos”. Hur länge stannar du och vilka städer kommer du besöka?

PS: Vet du vad Kate eller vad fan du heter, jag har fått nog av det här. Intervjun är över. Ta ditt jävla anteckningsblock och stick.

Stämningen i rummet har snabbt vänt och det hastiga leende han gav mig när jag kom är nu helt bortblåst. För ett ögonblick uppfattar känner jag mig direkt hotad när han stirrar intensivt på mig samtidigt som han börjar röra sig mot mig.

Jag ger fotografen en snabb vinkning mot utgången och ett par sekunder senare står vi i hotellkorridoren. Det sista jag uppfattar av Peter Stein innan han smäller igen dörren är att han ger oss fingret med en kraftigt pumpande rörelse upp och ned. Raseriet lyser i hans ögon och jag är mer än nöjd att få lämna hotellet utan intervju.

Vilken märklig person! Ett som är säkert är att han har ett horn i sidan till journalister. Jag undrar vem som blir nästa stackare att utsättas för denna temperamentsfulle författare.

Det spelar ingen roll vem det blir för det kommer inte bli jag.

 

I’m getting tired of your line of questioning. Don’t push it.

img_1962_cover