Kapitel 1: Mina regler

Its my way or the highway… (Mr Black was it?)

Som nybakad skribent slog det mig att skrivandet i största allmänhet saknade allt vad struktur hette. Eftersom jag själv behöver struktur som en bebis behöver blöjor började jag desperat söka efter denna “silver bullet” som naturligtvis ej går att finna.

Vad man märker är att författare som företeelse är en grymt diversifierad grupp människor. En kille tar 12 år på sig för att skriva sin bok. En annan gör det på ett par veckor. (Båda författarna är numera världsberömda s k New York Times Best Selling Author)

Så hur skulle jag då utforma min egen skrivprocess? Och det jag menar nu är egentligen inte det hantverk som skrivandet består av utan mera något att hålla sig i när det blåser kallt och tvivlens demoner ansätter en.

Ett ställe som jag hängde på ett tag var: Debutantbloggen och därifrån snodde jag:

25_rules

Den funkade för mig ett par månader innan jag beslöt mig för att modifiera dessa efter det som mer specifikt var viktigt för mitt skrivande:

1. Write
2. Care less
3. Write what you want to write
4. Be egoistic and put your writing in the front seat.
5. Gaze not into the publishing demons eye
6. Never break flow. Edit the text afterwards instead.
7. You are the wessel that will carry your book. Make sure your wessel is in good condition.
8. Fuck money
9. Treat your audience well
10. Nurture other writers
11. Long term satisfaction over short term happiness
12. Let your voice find you.
13. Search relentlessly after writers flow when you are not currently in it.
14. Please understand that your are standing on the shoulders of giants when you are writing.
15. Finish your shit

Till ovanstående regler adderade jag också till en devis som delvis byggde på nr 4 och som jag snodde rakt av från en intervju med Patrik Sjöberg:

  • Var ett ego.
  • Du måste vara fokuserad på ditt eget välbefinnande så att du kan åstadkomma det du vill.
  • Ta hand om dig själv först.

…så kommer du att gå i mål med ditt bokprojekt…

Vad det egentligen handlade om var att jag behövde gå från två tillstånd. Ett där jag befann mig som glad amatör och där skrivandet (det pretentiösa fjanteriet) inte hade något värde. Det andra tillståndet jag behövde komma till var det professionella där jag faktiskt började ta mitt eget skrivande på allvar. Att uppfylla punkt 4 visade sig enklare att göra än vad jag trodde. Klart att det hjälpte att jag i utgångsläget hade ett ego i samma storlek som Texas. (Minnesanteckning: Att ha ett ego lika stort eller större än Texas är antagligen en viktig framgångsfaktor för författare)

En annan punkt ovan som förtjänar att nämnas är nr 7. Den sätter liksom fingret direkt på pudelns kärna. Som är… Att författaryrket är ett högriskjobb som inget svenskt skyddsombud någonsin skulle godkänna som arbetsplats. Observera att detta är inget skämt. Författare sitter ofta långa stunder orörliga och denna inaktivitet kan vara mycket skadlig för kroppen. Att inse detta. Och fortsätta göra jobbet. Kräver sin man. (eller kvinna)

Det är därför nr 7 är intressant. Jag erkänner alltså sakernas tillstånd d v s att författarskapet är ett riskyrke, men fortsätter ändå och sätter verket främst genom att konstatera att kroppen måste fungera om du vill föra verket hela vägen in i mål. Det är det som kallas övertygelse på ren svenska.

Har du det?

Till sist. Nr 10 handlar om att man ska ge tillbaks det man själv har fått. Och genom att ge blir du rikligen belönad. Detta tror jag fullt och fast på och det är bland annat därför som jag skriver denna text. Den här “give-back” approachen hittar man på massvis av ställen i samhället idag men det är få ställen som det har sådan bäring på som för författare. Jag tar denna regel på fullaste allvar.

Disclaimer: Ovan betyder inte att du kan börja sända mig texter för att jag ska ge något slags utlåtande om dem. Det jobbet: att hitta någon som läser din egen dynga, får du göra själv.